The Tarantula Waltz

Tidigt 2020, precis innan pandemin bröt ut, hade The Tarantula Waltz just släppt det kritikerhyllade albumet ”Kallocain” och mötts av fler bokningsförfrågningar än någonsin tidigare. Men efter att ha varit krasslig en tid vaknade Markus Svensson, som i princip är TTW, en natt genomsvettig med bröstsmärtor. Det slutade med ambulanstransport i ilfart till sjukhus där läkarna så småningom kunde konstatera att han råkat ut för akut hjärtmuskelinflammation. 
Att musikkarriären bromsade in och fick stå åt sidan en tid var en sak, att återhämta sig och bli hel igen en annan. 


”Jag fick inspiration till att för första gången skriva på svenska när jag drabbades av hjärtproblem och var beroende av en sjukvård som går på knäna. Jag fick inspiration när jag i mitt jobb som terapeut började jobba i diverse förorter och på nära håll såg det utanförskap och den fattigdom som många föräldrar och barn är dömda till där. Och jag fick inspiration under de 111 dagar jag spenderade med ett av mina barn i skolan eftersom skolan inte hade råd att anställa den resurs hen hade rätt till."

”Det var inget jag bestämde utan jag märkte att allt det där smög sig in i låtarna. Det politiska blev personligt. Och jag skrev inte längre uteslutande personligt, den här gången handlar en del låtar även om andra.”


Den 27 september släpper The Tarantula Waltz sitt sjätte album ”Till hälften människa…”, där han gästas av vännerna Markus Krunegård (i första singeln ”Till hälften människa, till hälften moderat”) och Amanda Bergman (i andra singeln ”Ingen så nära inpå”). Albumet är annars inspelat med samma band som på de två närmast föregående skivorna och vidareutvecklar soundet, inklusive det särpräglade groovet, därifrån. Oavsett om han ägnat sig åt singer-songwriterliknande bekännelser, soulig rock eller soniskt experimentell motorik har The Tarantula Waltz musik alltid varit känslostark. På nya albumet är den inte sällan direkt ilsken. 

”I framtiden hoppas jag att vi kommer skämmas för vår samtid. Den här skivan är ett sätt för mig att kunna se mig själv i spegeln, att bli en av dom som åtminstone gjorde nåt.”

- På grund av sjukdom ersätts Guds Pengar av I'm Kingfisher som support -

I'M KINGFISHER
I'm Kingfishers indie/folk rör sig stadigt bort från det förväntade. Efter att ha vunnit Manifestpris för sitt countryinfluerade album The Past Has Begun följde han upp med fjolårets Glue, en jazzfärgad skiva i samarbete med Bebe Risenfors och Martin Hederos. Däremellan specialskrev han låten The Pain of Happiness tillsammans med Irya Gmeyner och Martin Hederos för långfilmen Comedy Queen.

Hans drömska låtar, kompade med en säregen, hemmasnickrad gitarrteknik, hamnar mittemellan ett den mellanamerikanska americanascenen och det nordiska vemodet. Han är något av en obskyritet men blir löpande uppmärksammad av såväl nationell som internationell musikpress som Uncut, NPR, KEXP och The Times. Han har spelat på SXSW, blivit samplad av Michiganrapparen Bones, och turnerade i fjol både med The Jayhawks och Courtney Marie Andrews.

I år har han spelat in musik till långfilmen Biodlaren och har även släppt tre singlar på tre olika lablar - samtidigt som han spelar in nytt fullängdsalbum på hemmalabeln Fading Trails. Collaben "Stuck to the Feeling" med Sam Florian, därefter en singel enbart på vinyl på Malmöetiketten Famn, och alldeles nyligen It's Ok If It's not Ok, första singeln från skivbolaget Ella Ruth Insitutets kommande alternativa julsamling.